Kämpar och kämpar
Igår flyttade den stora dottern till sin pappa för hon får inte som hon vill hemma hos mig och jag sätter stopp och säger nä.
Ja. Det e ett hårt slag under bältet för allt jag har gjort för henne och kämpat mig igenom med henne, men jag orkar inte mer. Det e sorgligt, men när det till och med går så långt att hon knuffar mig när hon ska runda mig för och gå ut då har det gått
för långt för mig. Våld mot mig e inte okej. Så här står man nu. Nu e det bara till och vänta och se om gräset e grönare på andra sidan och om det e bättre hos pappa.. Det har varit ett evigt kämpande och jag har sett redan ifrån början vart det skulle
leda hänn, men ville inte släppa taget om det för någonstans där inne finns ändå ett litet hopp om ifall kanske så blir där en förändring, men tyvärr inte. Jag ser och jag vet vilket håll det kommer och gå, men ingen som vill lyssna på vad jag säger
och ensam orkar jag inte kriga. Jag känner mig riktigt ledsen, men det blir till och städa hennes rum och sen flyttar jag in mina saker där så slipper jag sova och bo i stora rummet. Jag kan ha mitt egna lilla krypin..
Jag kämpar vidare med mitt jobb som lastbilschaufför. Det e kul, men ett evigt kämpande för och göra alla glad och nöjda. Dock lyckas jag inte där heller. Så man blir ifrågasatt många gånger vilket e påfrestande och ångesten e ett faktum..
Mina djur då?! Jodå. Min hund e 14 år gammal. Dom senaste åren har varit tuffa för henne. Men hon e pigg och alert ändå. Men nu märker man tydligt att hon e en tant. Glömsk och stel i kroppen, men förvånansvärt pigg ändå.
Vi fick en katt förra året. En Ester. Jodå. Hon springer runt och jamar och leker. Hon kommer dock inte överens med dom andra katterna där ute, men det gör inget för då håller hon sig inne. Dock e hon inte så kellen av sig, men det kommer väl med tiden.
Men så mycket dessa två djuren ger en. Mycket ren kärlek och lek…
Ja. Detta var en liten del av mitt kämpande. Det e så mycket mer, men jag orkar inte just nu.
Kram på er alla där ute…
Min katt
Min katt kom aldrig hem och nu vet vi varför. Hon kommer alltid hem på morgonen när hon har varit ute under natten. Vi släppte ut henne som vanligt på tisdags kvällen för hon ville gå ut och sen på onsdagsmorgonen kom hon inte. Det har ju hänt tidigare.
Så jag hade fyllt på hennes matskålar som vanligt på morgonen och sen åkte jag till jobb. Fredrik var ute och kallade på henne under dagen och barnen var ute och kallade på henne. Men ingen Pepsi kom, även kallad comcom. Vi skulle gå och leta efter
henne sen på kvällen när vi skulle gå kissrunda med hunden. Men så långt hann vi aldrig. Vi satt och åt kvällsmat när någon kommer och ringer på vår dörr och ett av barnen springer och öppnar. Jag blir ner kallad och får höra att något tragiskt
har nog hänt och så visar grannen en bild på vår katt, vår Pepsi. Jag hoppar i tofflorna och säger nere i trappan till dom andra där uppe att Pepsi sover....
Jag springer till platsen i tofflorna och ut på den stora vägen 101:an och jo där ligger hon vid vägkanten, min katt, vår Pepsi.
Jag prövar och lyfta i henne. Det e lite räligt för hon e ju sååååå stel och prövar en gång till och tillslut gör jag det bara. Jag har henne stel i min famn sovandes för alltid.... Jag går mot grannen på väg hem med henne. Får ett plagg av henne som
vi kan lägga över kattens ansikte och kropp. Jag blir upp mött av stora dottern och min man. Jag och stora dottern gråter och e förtvivlade och allt blir bara kaos. Vad gör vi nu... Stora dottern fick ett utbrott och ledsen på det och jag var krossad...
Hon läggs i en papplåda och barnen går iväg med henne och kommer tillbaka efter en stund och jag får lådan. Jag sätter ut lådan på balkongen. Morgonen där på tar jag med henne i bilen och sen får hon åka lastbil. Jag kör ner med henne till krematoriet
i Malmö på Sysav och lämnar henne där och klappar henne och säger hejdå. Tårarna rinner och rinner….
Dagen efter hämtar jag henne i den finaste urnan…
Som vi saknar dig Pepsi. Du finns alltid i våran minnen.
Älskar dig nu och för alltid,
ADHD/ADD
Nu har jag kommit till denna punkt att jag känner att jag måste skriva lite om ADHD/ADD. Jag har det själv och den kan vara jävlig ibland eller väldigt ofta. Den gör mig påmind i många fall när som på dygnet... Ibland önskar jag att man inte har den och
ibland e det bra att jag har den.... När jag gör något bra och jag klarar det blir jag överlycklig, när jag blir arg så blir jag rasande, när jag blir ledsen så blir jag helt förkrossad och när jag e trött så e jag astrött men kan inte sova ändå för
huvudet e aktivt och kan inte stänga ner och när den väl stänger ner så e jag lika trött när jag vaknar...
När jag har varit rasande så blir kroppen matt och vill ingen ting och den blir deppig... När jag blir överlycklig så lyser lyckan om mig och jag blir sprallig, när jag blir förkrossad så gråter jag massor och tankarna går och jag glömmer en massa saker
jag skall göra...
Kom gärna inte och säg till mig att ni vill höra min åsikt om något om ni inte kan ta svaret... Svaret kan svida och det gör det även hos mig... Jag lever ständigt med kaos i mitt huvud. Jag måste göra en del saker på rutin annars glömmer jag de. Gör
jag inte saker som jag måste göra på en gång så glömmer jag det. Skriver jag inte upp det så glömmer jag det... Om jag skall berätta något så säger bara en del av det och sen tror att jag har berättat allt för mina tankar har då rusat iväg på annat
håll... Att sitta i skolbänken tycker jag e kul om det handlar om något som jag tycker är intressant. Och jag måste sitta längst fram annars störs jag av vad alla andra gör och lägger fokus på det i stället och då flyger tankarna iväg... Att sitta
och koncentrera sig och få in många intryck gör att jag blir trött och matt och stänger av helt. Då registrerar jag inte saker och ting som händer och i det läget e det suveränt bra och medicinera så man kan hålla koncentrationen uppe och detta gör
jag när jag jobbar... Jag kände mig alltid dum när jag inte förstod när någon förklarade något och vågade aldrig fråga, men nu frågar jag eller så säger jag; Jag fattar inte vad du menar. Jag frågar hellre en gång för mycket än en gång för lite så
det inte blir fel, men fel kan det bli ändå... Jag hade humör som barn och blev arg. Gick upp på sitt rum och smällde igen dörren. Satt och pysslade och funderade och skrev och sen kom jag ner som om ingenting hade hänt. Men jag hade fått vara ifred
och tänka och då släppte allting. Där var ingen som sprang efter mig och som fortsatte utan dom lät mycket g vara ifred... Jag hittade något som jag tyckte om och göra. Jag älskade och bygga puzzel. Där kunde jag sitta i timmar och bara bygga. Då
släppte jag allt runtomkring mig...
Fråga gärna om det e något ni undrar över. Jag svarar så gott jag kan på det..
Detta här med ADHA/ADD har ingenting med ens uppväxt och göra om den har varit bra eller dålig.. Den föddes jag med och det e helt okej för mig.... Den kan oxå se olika ut mellan olika personer och om det e flicka eller pojke som har det. Man märker det
fortare på pojkar än det görs på flickor. Jag tror där e många som hade det förr oxå, men då visste man inte var det var för man hade inte forskat på det då och då trodde man att det hade med barnuppfostran och göra kanske..
Min hund har hjälpt mig många gånger när jag har mått dåligt och denna katten e oxå fantastisk trots sina 6månader... Båda två finns hos mig varje dag och e hos mig vid min sida... Visst kan man få gråa hår på dom, men såå mycket kärlek dom ger en oavsett
vilket humör jag e på och hur jag mår... Det e så härligt och höra när dom sover för båda snarkar och drömmer.. Det e så sövande och det kan jag behöva många gånger för det e lugnande på mig.. Jag kommer ner i varv och kan bara sitta och inte göra
något och det e så skönt och slippa och ha 500 grejor som snurrar i huvudet...
Trevlig helg på er och Alla Hjärtans dag❤️
Pepsi 6månader
Qita 12år i maj
Du e du och jag e jag.
Man litar alldeles för mycket på sina "vänner", men när man minst annat de så sätter dom kniven i ryggen och jag bara undrar varför man gör så och så skrattar dom åt en när man då har vissa problem... E man en riktig vän då... Nä, dessvärre
inte. Skulle vilja beskriva det som en skitstövel och när man sen förklarar hur det ligger till med mera, så vill dom inte fortsätta diskutera de för då inser dom helt plötsligt att dom inte kommer någonstans med de.... Och det e sååå märkligt att dom
ska kommentera vad man skriver och sen lägga skulden på mig och påpeka, men så gjorde faktiskt du själv då den gången och sen hahahaha.... Nu e det så att jag har problem och jag gör något åt de och tar tag i det, men det e kanske tid att du tar tag i
dina problem. Men det väljer man själv. Jag vill för jag tycker det hjälper mig otroligt mycket och jag utvecklas, men alla e inte som jag. Jag försöker hitta ett sätt och självläka mig, men vissa tar inte tag i sina problem utan låter det vara. Då får
jag lite känslan att man ska tycka synd om då och deras problem. Vilket jag absolut inte gör, men jag skrattar inte åt dom för att dom inte mår bra, utan jag bara okej det där e ditt val inte mitt. Vill du ha det svårt men ja ha det då. Jag vill inte
leva mitt liv så. Vi alla har vår egna bakgrund som vi ha valt. Jag har dock inte valt min IBS mage, men jag har valt att få leva med den resten av livet och hitta mina sätt att inte bli dåligt vilket misslyckas totalt ibland. Jag har heller inte
valt min emetofobi (kräkfobi), utan det e något som har hänt som barn och det har jag levt med i många år. Men nuuuuu har jg äntligen tagit mig i kragen och sökt hjälp för de för det tar sååååå oerhört mycket på mig och jag mååår så dåligt av de... Tänk
om alla kunde ta tag i sina liv och verkligen göra något åt de... Då hade ni kanske inte yttrat er på det viset som ni gör nu. För nu e det en ren avundsjuka för att ni inte e där jag e och söker hjälp och att jag har kommit så långt som jag har gjort
och mycket e på egen hand och en del saker har jag fått hjälp med.... Ibland undrar jag om ni e elaka bara för att ni inte har kommit så långt som jag har gjort. Och ja jag kan svara för mig och jag framför min åsikt om den behövs och jag ger min önskan
om den behövs. Jag har inte vågat det innan.... Det känns faktiskt bra och skönt...
Trevlig söndag på er....
Nya jobbet
Det nya jobbet som jag började på den 2/5 trivs jag med. Det går bättre och bättre och det e så skönt. Jag har en bra chef som förstår mig och som lyssnar på vad jag har att säga och det e bra. Jag kan berätta saker för honom som han egentligen inte behöver
veta, men det e lika bra tycker jag och han e öppen mot mig.
Jag mår så mycket bättre, men visst har man sina dagar då man tvivlar på att man e rätt kvinna för detta jobbet, men det e väl för att man inte tror på sig själv när det går dåligt eller en dag då saker och ting inte fungerar som det ska.
Backningen med jiggen går bättre. Det går lite sakta når jag backar in. Men jag kommer oftast fram utan att jag behöver köra fram och göra om de och det e ju så det skall vara.
Imorgon ska jag köra chefens lastbil. Vilket ska bli kul. På med åksjukearmbanden och sen kör jag och hunden till arbetsplatsen och ser glada ut😊
Min dröm
En av mina drömmar har gått i uppfyllelse. Efter 12år på Sydsten slutade jag jobba där och började köra lastbil och jigg i stället. En helt ny sak för mig och så mycket och komma ihåg. Tänk er att lilla jag på 53kg tung kör en stor lastbil och jigg. Det
e helt otroligt. Men det kommer och gå. Allt får ta sin tid. Jag har en mycket bra chef nu. Han e rädd om mig och han ser vad jag kan och att jag e envis och kan fixa saker och ting bara att det tar lite tid just nu. Jag e så glad... Tänk att han
valde just mig till och köra hans lastbil och jigg. Jag har haft en tuff start med och rensa släpets flak och en bult som åkte ut. Har träningsvärk efter varje sak som har hänt. Backningen går sådär. Men det kommer... Jag skriver i min bok om sådant
jag behöver komma ihåg för att kunna gå tillbaka och läsa om det och påminna mig själv..
Jag får även ha min hund med mig i lastbilen. Det e så härligt. Bästa sällskapet man kan ha som inte säger emot en och blir inte bekymrad. Nu har man några tuffa månader innan man e inne i det igen. En del dagar får man gå upp redan kl 4, för att vara
i Stenbrotten och hämta material i tid och få mina 15 min innan turen ut på vägen för att bara ta 30 min senare under dagen.
Jag e så glad, mår bättre och även lite pirrig i magen. Inget som e obehagligt utan lite pirr för man vet inte vad dagen i morgon har att ge... Jag vågade ta steget när det kom....
Tack för att du gav mig denna chansen.
Ge o ta
Jag e så less på personer där man inte får ha sin egna mening eller säga vad man tycker. Och ännu mer när dom inte kommer någonstans med konversationen och dom sedan sticker ifrån allt bara för att man ska tycka synd om dom. Väck med sådana människor
ur mitt liv. Jag behöver inga sådana vänner längre. Och när man hela tiden får höra av samma person att man inte e någon bra vän. Jag svarade bara tillbaka att jag e en bra vän och har alltid varit det i alla år.
Sen vad du tycker det för stå för dig. Jag tycker inte du e någon bra vän och har onte varit de på ett väldigt bra tag. Och nu när man vågar säga ifrån så kan dom inte ta de. För innan gjorde man i princip allt dom sa bara, för att man hade dåligt självförtroende
och dålig självkänsla och så följde man bara med på ett bananskal. När man nu inte vill de och man har sin egna åsikt och mening om saker och ting så går det absolut inte och så lägger man i stället all skulden på mig i stället. Sorglig men sant....
Det e så tråkigt allting, men om jag förlorar en dum vän så står där många andra där ute som e bättre och som förstår.
Nu fick man höra av en annan bra att du kompromissar... What?? Jag har inte fryst ut någon. Personen ifråga lämnade själv gruppen.... snacka om att dom inte vet ett piss om vad detta handlar om. Detta handlar om hennes beteeende mot mig... Hade dom andra
frågat hade det varit lite annorlunda... Usch nä.... Så besviken jag e på personen ifråga.... Att inte ta diskussionen fullt ut. Utan lämna den och gruppen.... Snacka om att personen ifråga har satt sig i en dålig sits och e sååååå lite i mina ögon
att man inte ser henne... Visst e det taskigt, men hon ger mig inget.... Det var så synd om henne för, ja. Det behöver jag inte ta här.... Men hallå det e inte jag som har...., ja just de.... Nä. Den tiden e över och nä jag var inte trött på
kvällarna. Men där emot tålde jag inte stark mat, för då fick jag halsbränna.....
Så sorgligt när folk inte förstår hur det e och ha magkatarr och en tarm som krampar och som inte förstår att medel eller starkmat skall undvikas. Och sen tåler jag inte gluten och laktos heller.... Jag blir så besviken på sådana människor. Jag kan ju
inte hjälpa att det har blivit sämre den sista tiden... Jag får till och med ont och blir kass när jag e ute och dansar och har ätit mat där. Och de e inte alls kul. Och sen får man skulden för att man inte vill äta där och att man klagade på maten.
Klagade på maten gjorde jag för jag måste tänka på min magen. Och sen har personen ifråga rätt och säga vi letar andra matställen och när man inte kan byta dag så var det fel på det med. Personen som har så ont av mig kom med ett ända förslag och
jag och en annan kom med fler. Men inget passade. Så trött på sådana människor. Det var som jag sa ät utan mig jag blir hemma. Så kan ni ta vilken dag och tid som helst. Jag äter gärna kl 19. Nä. Jag vill äta kl 18 i stället för jag e så trött på
kvällarna nu. Det e jag med. Men någon gång kan man offra sig. Jag offrar en lördag kväll på och äta ute nu när min mage e kass... Men det räknas inte för det e ingenting jag vinner på... Mycket tråkigt och ha en kompis eller nu en bekant och så liten i
mina ögon....
Så ledsen
Sammanfattning 2018
Sammanfattning av 2018
Det har varit många tårar, mycket hat, mycket ilska o besvikelse, sorg, men även en del kärlek, lycka och glädje och tacksamhet, många äventyr med barnen och hunden och även utan dom. Många prövningar som har varit stora och även några små. Många förändringar
och allt till det positiva. Många svåra beslut och några lätta. Men f-n vad kul det e när man utmanar sig själv och man klarar de😊
Det e så härligt när kroppen börjar fungera igen😊 Man har varit såååå avtrubbad i många många år😔 Nu börjar allt falla på plats igen. Synen, hörseln, uppmärksamheten på saker och ting, känseln, magkänslan, ja allt vad som händer och sker.. Jag e inte
lika orolig längre. Allt löser sig på ett eller ett annat vis... Mina beslut känns rätt.
Jag var iväg på Ekebo festivalen. Det var en stor prövelser för mig. Gå på utedass, fylle hungar som spyr och mycket fylle. Det gick så jäkla bra. Så stolt över mig själv.
Jag har åkt ut och dansat själv. Inga problem. Vad gör man när ingen vill följa med en.
Vad det gäller jobb fronten. Så kommer jag söka vidare. Jag vill köra lastbil. Grus o schakt. YKB finns och även släp.😊
Alla mina nya vänner jag har fått😊 Vilken glädje och lycka😊 Alla dom som har lämnat mig på ett eller ett annat vis😊 Det e absolut deras förlust, inte min😄 Och kan ni inte ta mig för den jag e, så gå, stick och försvinn😊
Jag bara älskar att dansa och jag gör de med och det e ofta. Planerar redan för nästa års dansande. Festivaler, fredagar och lördagar. Ser redan fram emot de😊
Jag älskar mina barn och hund. Alltid, hela tiden❤️ Det gör ont när barnen inte e här hos mig😢 Det e tufft, men jag klara de😊 Jag håller ut med hunden😊 Hunden saknar barnen lika mycket som jag gör😊
Jag har ännu inte hittat kärleken, men vad gör de. Varför stressa? Jag behöver inte stressa med de. Varför släppa in någon på mitt liv igen som jag måste lägga min energi på? Nä. Jag vill lägga den på mina barn o hund just nu.😊 Jag har inte bråttom,
för jag har redan två barn och en hund😊
Jag och barnen har hittat på en massa roliga saker. Bad på stranden, bad på Skurups badet, Leos Lekland, skogspromenad och mycket mer😊
Jag fortsätter nu min vandring som jag har påbörjat😊 Hitta mig själv igen och gå vidare till GÅ😊
Ser fram emot ett 2019 med många fler utmaningar och fortsatt jobb med och arbeta med mig själv och min medvetenhet om livet och vad jag kan göra för den och vad jag kan få tillbaka ifrån den😊❤️
Lev livet fullt ut😊 Vi har bara ett liv och allt kan gå väldigt fort❤️ Allt som händer har en mening, när man kommer på den meningen så vet man oxå varför det var meningen❤️
Tack alla som har funnits för mig detta året och som har stöttat och pushat mig framåt😊 Ni vet vem ni e❤️
God Jul och Gott Nytt År på Er ALLA🎅
Berglastare
Wiii. Äntligen kommer det besked som jag har väntat på i många år. Jag ska få pröva och köra berglastare. Det kommer antagligen ske nu i veckan. Lite pirrigt e de, men samtidigt roligt. Håll tummarna att jag får den tjänsten:)
Hört mycket
Jag har fått höra mycket genom mina öron. Dom har kunnat skicka och ringa när som och jag har alltid varit vid deras sida i princip.
Men en dag förändras allt och man e ingenting värd bara för att man har en släckting, vän, någon i familjen osv som säger något som får dom och tro på vad den andre säger. Att allt kan vända så snabbt. Man vänder kappan efter vinden.
Jag har fått höra att jag e en lat snörnos, att jag e en shoppar holicker, att jag e alkolist, att jag ska reda uppsaker med den andre för barnens skull, varför skulle jag vara din vän när jag har känt den andre längre, vi finns här för barnens skull,
mm
Men idag visar det att en del e lögnare som tror på lögnare, en del e falska som in i. Dom förtjänar inte min vänskap på någotvis förrän dom kommer och ber om ursäkt för att dom lade sig i. Men dom kommer inte och komma för dom vet innerst inne att dom
har gjort fel.
Jag e varken lat eller alkolist. Jag e definitivt ingen shoppe holicker.
Jag e mamma till mina barn och jag gör allt för dom. Jag skyddar dom, jag älskar dom, jag ger dom trygghet, jag köper inte dom, jag gör saker med dom och skapar minne med dom som dom har nytta av sen:) Jag finns här för mina barn. Jag står upp för mina
barn. Jag e glad att barnen e hos mig och att jag ibland får fler dagar med er än den andre. Det kan ju bara betyda en sak och det säger jag inte här... Jag hade gärna haft er på heltid med och det blir kanske så med... Det e bara till och vänta och
se... Väntar med spänning...
Trevlig dag på er
Bekant eller ingenting alls
Gud så besviken jag blir. Här kommer du och gnäller och bråkar med mig om varför jag gratis och gå ut och dansa och varför jag inte har tid och lägga ner på att gå ut och äta mat med er eller åka ända upp till Sundspärlan och dansa med dig. Had du bara
lagt ner lite tid och komma hem till mig någon gång så hade det varit en helt annan sak. Eller som den gången vi satte ett datum och sen du ändrade de för att du inte kunde. Då satt jag där hemma själv och ugglade. Tack för den. Nä. Bråka och ställa till
med liv kunde du, men och förstå andra det hade du svårt för. Alltså gå enligt din pipa. Och sen gnäller man inte över en sak och ställer till en stor scen av de och sen "ställer man in" evenemanget och säger inte varför och sen har man det ändå. Där
bet du dig allt i röven själva. Va du till mig en gång eller om och om igen som i detta fallet och du förtjänar inte mig som vän.
Du e så avundsjuk för att jag mår bra och för att jag klarar mig utan att behöva vara tillsammans med mågon karl. Du skyller allt på att du inte mår bra osv. Men gör något åt det då. Det gjorde jag och jag gör det fortfarande. Nu slipper jag spilla
min energi på dig och dina dumma bråk och allt som du anklagar mig för. Jag redovisade för dig och tyckte att jag skulle växa upp. Det var nog så att du ska växa upp och ha rent mjöl i din påse innan du går på mig. Du sa att jag hade varit ute dansat
när jag har barnen och struntade i er middag och jag bad om ett datum. Jag redovisade och det visade sig att jag hade inte barnen den helgen och jag var iväg på dagen utan barn. Var och åt kräftor på kvällen och dansade på natten. Jag ville inte åka
med er för ni skulle gå på Thai eller vad det var för något och sen innne i Malmö. Jag gillar inte Malmö och har aldrig gjort. Jag har följt med er ut utan och säga något. Jag gillar inte och sjung, men har ändå följt med. Jag gillar inte och dricka
och gå till baren, ändå har jag följt med. Nu satte jag ner foten och sa att jag tycker inte om detta. Då var det inte okej. Du valde och flytta. Ditt val. Inte mitt och då försämrades vår relation. Fortfarande dit val. Varför skulle jag åka in till
dig, när du inte kan komma till mig. Vi har lika långt. Nä du. Så fort allting går din väg var allt okej. Men när jag inte ville mer så var det inte okej längre. Jag sa att det blir inga spontana besök om du flyttar. Jag gjorde några. Hämtade dig
några gånger om du ville följa med och handla osv. Men det betydde inte så mycket för dig. För enligt dig gjorde jag bara två spontana besök. Det e de du kommer ihåg. Men jag kommer ihåg att du har inte varit hären enda gång. Jag blir så trött. Du
har hoppat på mig tillräckligt nu med dina dumheter.
Ja. Jag blev ju påhoppad om djuren med. Att jag inte skulle klanka ner på dig för att du inte var med på ditt djurs hela avlivning. Jag har ALDRIG nämt dig. JAG sa bara vad jag tycker e bra för migoch vad JAG har gjort för mina djur i dom olika omständigheterna
som du överhuvudtaget inte vet något om.
Alltså så förbaskad jag blir. Jag hatar och bli påhoppad.... Mitt råd till dig.... Sök hjälp för det hjälper:)
Avundsjuka
Alltså varför kan ens vänner eller som kallar sig vänner vara glad för min skull någongång. Så fort man e glad och har det bra så ska man trampa ner en, gnälla, attackera en bara för att svaret inte passade dom. Men e det något dom gör så ska man ta de
och inte säga något om det. Jag blir så in i helsines less på sådana människor. Bara titta på hur många gånger dom har varit hemma hos mig i lägenheten sen vi skildes oss? 0 ggr. Och så har man mage och klaga över att jag bara har har varit och spontanbesökt
dom någon enstaka gång. Ingen gång sen flytten. Jag tycker det handlar om att ge och ta. Men att man bara ska ge och den andre tar. Då blir jag less. Och sen har man mage och klaga över att jag säger nej till en träffa som dom har satt en udda helg när
jag inte har barnen och jag säger nä för jag vill göra något annat. När jag väl sätter över tid till och träffas så ändrar ni de. Och sen ska jag få bära hundhuvudet.. Och sen har man mage och klaga över att jag e ute och dansar när jag har
barnen och skiter i deras middag. När man väl ställer en fråga om det. Så får man ett datum som inte ens stämmer med min barnvecka. Och när man frågar igen får man inget svar. Och sen när man väl tar fram svart på vit och visar så e man tramsig med foto.
Jag vill bara visa att jag inte har svarat på något och vad man har svarat på. Det e väl bra när man kan visa.
Nä. Men då lägger man diskussionen. Mest troligt för att man inte kommer någonstans med den eller att man har fel och inte orkar reda upp de. Men som jag sa. Passar de inte så ta bort mig ifrån gruppen. Men jag vet vart du står och va du e för en vän.
Red upp saken i stället. Kan man som vän gnälla på en annnan vän för att den e lycklig och älskar och dansa, så kan man stå för för de man gör oxå. Men det e svårt.
Jag har blivit attackerad med det ena meddelandet efter det andra. Men okej. Jag får inte vara lycklig utan kille, jag får inte lägga ut texter och skriva vad jag känner, jag får inte ut och dansa med andra vänner, när man frågar får man bara en snäset
svar tillbaka om hon vill med. Och ja. Jag blev besviken när du flyttade till Malmö. Allt tar sin tid och komma över de. Kan man inte låta det ta tid, så har man väldigt lite förståelse för andra individer. Allt har sin tid. Men och förlora dig som
vän. Ja. Det kommer och svida ett tag, men bakom nästa hörn står där någonannan som förstår migoch som värdesätter mig på ett annatvis och som e precis som jag.
Jag har aldrig gnällt när vi har varit ute och ätit. Jag har gått med och hållt minen uppe. Jag har gått med när ni har gått till bar/klubb för och sjunga karaoke. Jag e inget fan något av de. Jag har åkt in till Malmö och ätit mat och dansat. Jag avskyr
Malmö. Har alltid gjort. Men jag har ändå gjort de. Allt för er och du e ändå inte nöjd. Jag åkte till och med in och åt mat när jag var dålig för och slippa se sura miner. Och inte ett tack fick man utan bara skit tillbaka.
Detta e så tråkigt när man onte kan diskutera färdigt om de. Jag ser vart det leder hän och det gör säker du med. Passar de inte så gå.
Jo och sen ska jag fixa datum och ställe och äta på bara för att jag säger vad jag tycker. Jag lägger ut förslag och sen ser man vart det blir. Men jag tycker att det ska gå runt och onte bara i en stad. Jag har lagt fram mitt förslag. Vill ingen dit,
nä men åk själv in till Malmö och ät. Jag kommer och hoppa över de. Och sen har jag dessutom en hund som INTE kan vara själv hemma. Vart ska jag göra av henne när jag e iväg?????
Tack för mig
Pös över i överlopps ventilen
Jag har gått en runda med hunden på stranden och just nu sitter jag på en bänk och tar in havets brus och doften av strand. Så härligt😊
Kände jag behövde komma ut iväg. Just idag e en sådan dag då många tankar snurrar runt i huvudet och mycket känslor i kroppen som far runt på en😔 Jag känner mig både arg, ledsen, förvirrad, glad, lycklig, trött, sprallig, frustrerad, irriterad, besviken😮
Allt på en och samma gång😔 Idag, precis som många andra dagar i just denna veckan har min ADD/ADHD gjort sig påmind ordentlig😔 Frustrerande😔 Jag gråter för att jag behöver få ut allt o slippa allt snurrande😌 Just nu går jag på högvarv och det
e så jobbigt😔 Det e nu man hade behövt en lugnande själ bredvid sig eller en själ där man hade fått flippat ut på ett positivt sätt😊 Bara för att få ut de😊 Så här speedad har jag inte varit på hur länge som helst, samtidigt som jag egentligen e
trött😊
Min kropp går väl igenom allt som har hänt och likaså huvudet. Men det e ju en del av min läkande, sönder trasade själ😊
Man har försökt i många år och passa in, bli omtyckt och göra allt för den/dom man älskade😢 Men vad har man fått för de idag!? Inte ett skit😢 Bara ännu mer dynga uppkastat i ansiktet, även om jag vet att det jag har gjort e rätt. Jag försökte på så
många vis, men fick en väldigt, väldigt lite del tillbaka. Och hag fortsatte och pressa mig själv för att allt skulle bli bra. Vad fick jag tillbaka?! Väldigt, väldigt lite😢 Jag drog, jag slet, jag gav upp, jag kom tillbaka, jag drog, jag slet, jag
gav upp och jag kom tillbaka😮 Så har det hållt på i många, många år😢
Så det e bara till och ta nya tag. Allt måste få ha sin tid och få ta tid😊 Rom bygges inte på en dag och inte mitt hjärta heller😊
Vem e aldra viktigast just nu, idag, imorgon, i över morgon eller för Alltid?! Jo. Det e faktiskt jag😊 Tro det eller ej❤️
Trevlig fredag på er alla❤️
Den perfekta killen
Den perfekta killen har jag hittat, men han e upptagen tyvärr.
Han har allt det jag vill att en kille skall ha och han tycker om barn och barnen tycker om honom. Han e snygg, han har glimten i ögat, han har muskler som syns och han e rolig och full i fan, snygga kläder som sitter bra, ler alltid i princip. Det kan
ju inte bli bättre. Men ibland får man nöja sig med det lilla och bara titta. Varför ska det vara så svårt och hitta någon? Jag har kanske förstora krav, men det e väl bra.. Nja jo. Det e de. Dom andra har ju inte varit något ut av det extra. Extra
har dom haft men av fel vara tyvärr... Nu vill man ha en vältränad omtänksam person som e snygg och har ett gott hjärta och som tycker om barn.. Tyvärr finns där inte många av den varan. Frågan e om man ska vänta och se om denna speciella personen
blir singel med tiden eller man ska skita i och vänta och se om där e någon annan.. Det e ju så svårt. Man jämför ju nu och ingen matchar... Jag vet inte. Något i mig säger vänta. Det blir din tur med just den personen som jag tycker så mycket om...
Men man kan ju ha fel. Det får tiden utvisa. Jag har ju all tid i världen och vänta. Varför så bråttom?? Det kan man undra. Nja. Kanske saknar man myset lite och komma hem till någon man kan pussa på och krama om.. Jo. Så kan det nog vara.
Just nu funderar jag mycket och jag bara vill.. Nu vill jag ha min tur här i livet. Jag trivs visserligen själv, men jag vill ändå ha någon vid min sida.
Jag vill ha den perfekta killen.
Som jag vill att han ska se ut. Han ska vara ljushårig lite kortklippt för det e snyggast. Håret skall vara fixat med vax eller gelé eller något liknande. Han får gärna vara solbränd härligt brun och så ljushårstrån på kroppen (armarna, benen, magen,
ryggen), han ska ha muskler som syns på hela kroppen, nyrakat ansikte, glada blå ögon och ett fint leende, en fin klocka som sitter ursnyggt runt handleden, snygga kläder som passa just honom och hans stil och som passar hans kropp, han måste
vara stark, muskler och jeans, rutig shorta, cowboy hatt och boots. Lite amerikanskt och får gärna kunna dansa oxå... Mums mums. Vart hittar man en sådan karl?
Ja. Jag får väl ha drömt färdigt för denna kväll och hoppas att jag snart finner lyckan i en sådan karl....
Ha en fortsatt trevlig kväll😊
Drömmar och önskningar
Jag hoppas så innerligt att min minstas dotter önskan och dröm går i uppfyllelse. Och jag vet att det kommer och hända, men frågan e bara när och hur länge hon ska få vänta. Att får se henne glad och må bra. Det e bara något man vill som mamma. Att
höra och se det man ser nu det vill man absolut inte.
Jag vill oxå att drömmen blir sann. F-n så glad man kommer och bli när det väl händer. Det kan ta 1 år, 2 år eller fler. Väntan e lång..
