nuttegulle.blogg.se

Ja. Det kvittar ta mig tusan hur man än gör, ändå fattar inte människor. Jag kan stå och förklara för dom att det här är jobbigt för mig och det här tycker jag inte om osv, men ändå gör dom det ändå. Varför? Till vilken nytta? Varför är det bara jag skon ska behöva tänka mig för hela tiden och så fort man säger ifrån som blir dom sura eller så får man massa skit för det. Nu vågar man inte öppna munnen längre och det är ju självklart att man drar sig tillbaka, men det förstår dom inte. Allt är mitt fel hela tiden, för att jag vågar säga stopp och säga ifrån. Oj. Nu råkade jag tycker synd om mig igen. Varför ska jag behöva ta en massa skit hela tiden. Vissa saker vill man inte prata om och ändå kommer det på tal. Är det för och luska för att sedan springa och challa?! Ja. Delvis. Jag vågar inte säga mer om detta, men ledsen är jag över detta för mitt förtroende för människor är borta. Idag vet jag inte vem jag ska prata med om saker. Ibland behöver man prata med andra om saker för att få en annan bild av det hela där man kan vända och vrida på det, men det går inte längre. Jag fick en stor smäll på fingrarna när sanningen visade sig väldigt starkt vilket är bra. Människor man trodde man kunde lita på kan jag inte lita på idag. Mycket tråkigt är det. Så summan av hela detta är att jag pratar mycket med mig själv. Det ser väldigt konstigt ut tror jag. Får frågan ofta när jag jobbar om allt är bra. Jag svarar: Ja, allt är bra. 

Min dotter har tjatat på mig länge om att hon vill börja spela fotboll. I maj månad gick hennes önskan i uppfyllelse. Hon spelar nu i Jaif. Hon är duktig både som back och som målvakt. Hennes önskan från början var målvakt. Hon fick pröva på och stå i mål på Beachfotbollen i Åhus och det blev jättebra. Sen fick även pröva på och stå målvakt på gräs och det fungerade också jättebra. Så nu blir det mer målvakts matcher. Just nu tränar hon tre dagar i veckan och sen match på helgen. Laget i sig behöver träna ihopa sig och få upp energi och bygga på motivationen. Den finns inte riktigt där hos alla.

Oj. Det var ett tag sedan jag var här och skrev. Men jag känner att nu är det dax för börjar jag landa efter allt och nu släpper nog alla spänningar. 

Vilket kämpande. Det ända man gör e och kämpar, men ändå e det inte tillräckligt och man når inte hela vägen fram. Det kvittar vad det än e, så om det e jobb, pojkvän, barnen, djuren, mig själv, mitt hem. Allt!! Det tycks aldrig ta slut. 

Min katt kom aldrig hem och nu vet vi varför. Hon kommer alltid hem på morgonen när hon har varit ute under natten. Vi släppte ut henne som vanligt på tisdags kvällen för hon ville gå ut och sen på onsdagsmorgonen kom hon inte. Det har ju hänt tidigare. Så jag hade fyllt på hennes matskålar som vanligt på morgonen och sen åkte jag till jobb. Fredrik var ute och kallade på henne under dagen och barnen var ute och kallade på henne. Men ingen Pepsi kom, även kallad comcom. Vi skulle gå och leta efter  henne sen på kvällen när vi skulle gå kissrunda med hunden. Men så långt hann vi aldrig. Vi satt och åt kvällsmat när någon kommer och ringer på vår dörr och ett av barnen springer och öppnar. Jag blir ner kallad och får höra att något tragiskt  har nog  hänt och så visar grannen en bild på vår katt, vår Pepsi. Jag hoppar i tofflorna och säger nere i trappan till dom andra där uppe att Pepsi sover.... 

Man litar alldeles för mycket på sina "vänner", men när man minst annat de så sätter dom kniven i ryggen och jag bara undrar varför man gör så och så skrattar dom åt en när man då har vissa problem... E man en riktig vän då... Nä, dessvärre inte. Skulle vilja beskriva det som en skitstövel och när man sen förklarar hur det ligger till med mera, så vill dom inte fortsätta diskutera de för då inser dom helt plötsligt att dom inte kommer någonstans med de.... Och det e sååå märkligt att dom ska kommentera vad man skriver och sen lägga skulden på mig och påpeka, men så gjorde faktiskt du själv då den gången och sen hahahaha.... Nu e det så att jag har problem och jag gör något åt de och tar tag i det, men det e kanske tid att du tar tag i dina problem. Men det väljer man själv. Jag vill för jag tycker det hjälper mig otroligt mycket och jag utvecklas, men alla e inte som jag. Jag försöker hitta ett sätt och självläka mig, men vissa tar inte tag i sina problem utan låter det vara. Då får jag lite känslan att man ska tycka synd om då och deras problem. Vilket jag absolut inte gör, men jag skrattar inte åt dom för att dom inte mår bra, utan jag bara okej det där e ditt val inte mitt. Vill du ha det svårt men ja ha det då. Jag vill inte leva mitt liv så. Vi alla har vår egna bakgrund som vi ha valt. Jag har dock inte valt min IBS mage, men jag har valt att få leva med den resten av livet och  hitta mina sätt att inte bli dåligt vilket misslyckas totalt ibland. Jag har heller inte valt min emetofobi (kräkfobi), utan det e något som har hänt som barn och det har jag levt med i många år. Men nuuuuu har jg äntligen tagit mig i kragen och sökt hjälp för de för det tar sååååå oerhört mycket på mig och jag mååår så dåligt av de... Tänk om alla kunde ta tag i sina liv och verkligen göra något åt de... Då hade ni kanske inte yttrat er på det viset som ni gör nu. För nu e det en ren avundsjuka för att ni inte e där jag e och söker hjälp och att jag har kommit så långt som jag har gjort och mycket e på egen hand och en del saker har jag fått hjälp med.... Ibland undrar jag om ni e elaka bara för att ni inte har kommit så långt som jag har gjort. Och ja jag kan svara för mig och jag framför min åsikt om den behövs och jag ger min önskan om den behövs. Jag har inte vågat det innan.... Det känns faktiskt bra och skönt...

Det nya jobbet som jag började på den 2/5 trivs jag med. Det går bättre och bättre och det e så skönt. Jag har en bra chef som förstår mig och som lyssnar på vad jag har att säga och det e bra. Jag kan berätta saker för honom som han egentligen inte behöver veta, men det e lika bra tycker jag och han e öppen mot mig. 

En av mina drömmar har gått i uppfyllelse. Efter 12år på Sydsten slutade jag jobba där och började köra lastbil och jigg i stället. En helt ny sak för mig och så mycket och komma ihåg. Tänk er att lilla jag på 53kg tung kör en stor lastbil och jigg. Det e helt otroligt. Men det kommer och gå. Allt får ta sin tid. Jag har en mycket bra chef nu. Han e rädd om mig och han ser vad jag kan och att jag e envis och kan fixa saker och ting bara att det tar lite tid just nu. Jag e så glad... Tänk att han valde just mig till och köra hans lastbil och jigg.  Jag har haft en tuff start med och rensa släpets flak och en bult som åkte ut. Har träningsvärk efter varje sak som har hänt. Backningen går sådär. Men det kommer... Jag skriver i min bok om sådant jag behöver komma ihåg för att kunna gå tillbaka och läsa om det och påminna mig själv.. 

Jag e så less på personer där man inte får ha sin egna mening eller säga vad man tycker. Och ännu mer när dom inte kommer någonstans med konversationen och dom sedan sticker ifrån allt bara för att man ska tycka synd om dom. Väck med sådana människor ur mitt liv. Jag behöver inga sådana vänner längre. Och när man hela tiden får höra av samma person att man inte e någon bra vän. Jag svarade bara tillbaka att jag e en bra vän och har alltid varit det i alla år. 

Wiii. Äntligen kommer det besked som jag har väntat på i många år. Jag ska få pröva och köra berglastare. Det kommer antagligen ske nu i veckan. Lite pirrigt e de, men samtidigt roligt. Håll tummarna att jag får den tjänsten:)

Jag har fått höra mycket genom mina öron. Dom har kunnat skicka och ringa när som och jag har alltid varit vid deras sida i princip.

Gud så besviken jag blir. Här kommer du och gnäller och bråkar med mig om varför jag gratis och gå ut och dansa och varför jag inte har tid och lägga ner på att gå ut och äta mat med er eller åka ända upp till Sundspärlan och dansa med dig. Had du bara lagt ner lite tid och komma hem till mig någon gång så hade det varit en helt annan sak. Eller som den gången vi satte ett datum och sen du ändrade de för att du inte kunde. Då satt jag där hemma själv och ugglade. Tack för den. Nä. Bråka och ställa till med liv kunde du, men och förstå andra det hade du svårt för. Alltså gå enligt din pipa. Och sen gnäller man inte över en sak och ställer till en stor scen av de och sen "ställer man in" evenemanget och säger inte varför och sen har man det ändå. Där bet du dig allt i röven själva. Va du till mig en gång eller om och om igen som i detta fallet och du förtjänar inte mig som vän.