Sitter i solen och njuter

Jag sitter ute i solen på jobb och njuter. Man får ju passa på när man har rast och göra sådana här saker då. Här ute kan man släppa loss alla tankarna och allt som har hänt på sista tiden.
Min energi till och skriva finns egentligen inte. Men jag känner att jag måste göra de.

Här har ju hänt en del både med barnen, Volvon och med hundarna. Det blev ingen renovering på vårt sovrum i april och förmodligen inte i maj heller. Pengarna räckte inte till de eftersom den gamle bilen behövde en ombesiktning och fixas innan de och sen fick vi avliva gamlemor Ethna och sen behövde Qita operera bort halsmandlarna. Och sen var pengarna slut. Jag har även varit hemma i 9 dagar totalt med Filicia för feber. Så nu hoppas vi bara på bättring på alla håll och kanter.
Lite positiva saker e att Filicia sover utan blöja på natten och att vi har börjat gå på promenad med Qita mer än vad vi gjorde innan. När vi e ute på promenad så följer barnen med. Dom tar sina cyklar och ser så glada och nöjda ut. Precis som Qita gör när vi e hemma igen.

Puss och kram


skriva av sig lite

Jag har inte orka och skriva något på ett tag. Men idag hade jag tänkt och skriva lite. Jag har mycket tankar och funderingar om mycket. 
 
Då det har kommit fram att jag har dyslexi och har börjat godkänna detta för mig själv så e det mycket lättare och leva och förstå saker jag INTE förstår. Så känns det mycket bättre. Jag e så ojämn i min dyslexi, så psykologen tyckte det var lite, ja jag kan inte förklara det på något annat vis än lite märkligt. Men jag känner mig fortfarande inte som alla andra ändå. Så jag hoppas att något mer hittas.
Jag känner att jag gör allt för och passa in och att alla ska tycka om mig för den jag e, men ändå e det inte tillräckligt bra. Jag vet inte vad felet e. Jag hoppas att jag får ett svar på det med. 
 
Jag tycker att jag gör allt för alla, men ändå e det ändå inte tillräckligt bra. Jag duger inte som jag e och jag får oftast ta smällarna. Tack vare medicinen jag har fått så klarar jag mig hyfsat bra ändå. Man blir ändå sårad och ledsen , men man har lättare för och släppa det. Jag tycker inte om att känna mig utnyttjad och älskad när det passar dom eller andra utan det skall vara hela tiden annars e jag tyvärr inte intresserad och vara era vänner eller släkt eller vad det än nu gäller. Jag kommer och göra mina val i framtiden för att jag skall må bra. Dom som inte accepterar mig för den jag e kommer och förlora mig förevigt. Jag tänker inte bry mig ett dugg om er. Jag behöver egentligen all stöttning jag kan få från alla, men tyvärr förstår inte alla de. Men de e där inget och göra åt. Där finns en del jag kommer och ta avstånd för, men det gör väl inget. För i era ögon e jag ändå ingenting värd ändå.
 
Jag älskar mina barn och min man. Dom hjälper mig alltid och dom gör så jag har något och se framemot och det känns så skönt. Även min andra familj gör det. Dom jag har berättat det för. Dom som bryr sig. 
 
Det e så skönt och kunna ventilera av sig lite här. Med det e tyvärr så jag känner det på en sådan här dag som i dag. 
 
Glad Påsk på er alla. 
 
Kram Andrea 

RSS 2.0