nuttegulle.blogg.se

Nu e vi i fullgång med renoveringen av Filippas rum. Färgen e inhandlad och likaså penslarna. Nu håller vi på med att ta ner allt som var uppsatt på väggarna och jag håller på och ta bort bården. Barnen hjälper oxå till. Dom river av bården och jag tar bort det som blir kvar. Älskling tar bort lite lister här och var och plockar undan och bort sådant som vi inte behöver mer.

 

Nu e renovering klar av vårt sovurm eller nästan i allà fall. Vi fattas bara ett elementskydd. Men vi klarar oss utan det i alla fall. Den 1/1-2016 flyttade vi ner och har vårt sovrum på nedanvåningen nu mera. Så barnen kommer och få vars ett rum på ovanvåningen. Just nu håller vi på i Filippas rum. Där skall målas och sättas nya lister här och var. Jag håller på och ta bort hennes bård som e på väggen. Vilket jävla jobb det e. Det går inte fort. Men en kortsida av rummet e färdigt i alla fall. 

 

Vi blev hel nöjda med vårt sovrum här nere. Det känns dock lite konstigt och sova här nere. Men skönt samtidigt. Detta rummet var ju barnens lekrum från början. 

 

Ja, då har år 2015 gått och det var ju bra. Det har absolut varit det sämsta på många år. Det började med att Ethna (Mattias hund) blev sjuk, så vi fick avliva henne den 9/4. Sen har det bara blivit mer och mer. Många underbara hundar har fått somna in detta ååret pga sjukdom eller ålderdom och vi fick tyvärr vara med om en mycket stor sorg efter Morfar, Gammelmorfar och Kurt i slutet av December. Nu blickar vi framåt. Det kommer dock börja lite tråkigt, men förhoppningsvis så blir det bara bättre. Nu håller jag tummarna och blickar framåt.

 

Älskar er❤️

 

I tisdags morse runt kl 07 hände något mycket tråkigt och sorgset. Mattias Morfar somnade in lugnt och stilla på Sjukhuset i Ystad.

Motrfar Kurt fick först en hjärtinfarkt tisdagen den 8/12-2015. Han åkte med ambulansen in efter många om och men. Men när han väl kom in med ambulansen så tog dom väl hand om honom. Dom öppnade kärlet som orsakade hjärtinfarkten. Han låg inne i Lund några dagar och tills dom hade plats i Ystad, så på lördagen den 12/12-2015 hade dom äntligen plats i Ystad. Så på söndagen fick han glädjande besked. Han fick äntligen bra besked så den 13/12-2015 fick han äntligen åka hem till sitt hus och alla sina djur. Vilken glädje. Han fick några bra dagar där hemma med sina djur och allt var bra. Men tisdagen den 22/12-2015 ringde hans dotter efter ambulansen. Då mådde han inte så bra. Han var orkeslös och kunde inte gå själv. Han låg då på sjukhus för att han hade fått en infektion i kroppen. Antibiotika blev in satt och han piggnade på sig. Så på Julaftons morgon och på förmiddagen mådde han bra, men på eftermiddagen ringde dom till hans dotter och berättade att han inte mådde bra. Men senare på kvällen hade han piggnat på sig igen. Under juldagen och annandagen var där hans närmaste och hälsade på honom. Han mådde då bra, men tyckte att detta kommer jag inte att reda ut. Jag kommer inte och klara detta. Jag och Mattias åkte dit på söndagen utan barn. Vi tyckte att barnen skulle komma ihåg det bästa av honom. Men våra barn ville inte in till sjukhuset igen. Det fick räcka med en gång Sa dom. 

På söndagen var han lite glömsk. Han sa flera gånger när vi var där inne att han låg i stallen där hemma och att han ville gå in där inne och dricka kaffe. Vi sa då att han var inne när han låg i sin säng på sjukhuset. Vi stannade tills vi blev hemskickade av personalen kl 21.

På måndage fick vi veta att han hade blivit sämre, så på kvällen körde vi in utan barnen. Min syster passade dom.

Mofar Kurt hade blivit sämre tyckte vi. Jag pratade med sjuksköterskorna. Dom tyckte att vi skulle ringa till dom allra närmsta. Jag pratade med Mattias och han tyckte att jag skulle gå och ringa så det gjorde jag. Jag ringde alla som behövde veta hur det var. Alla som kunde kom in. Så vi var samlade en stund med honom. Vi var några som stannade där till 00.30. 

Innan vi gick hem fick dom Mattias nummer som dom kunde ringa till. Det var syskonen överens om innan alla gick. Dom ville att deras föräldrar skulle få sova lite. 

På tisdagen den 29/12-2015 ringde telefonen här hemma runt kl 07. Det var från sjukhuset. Morfar Kurt hade då somnat in lugnt och stilla för ca 5min sen. Vi hoppade i kläderna och körde in till honom. Mattias ringde sina föräldrar först och sen sina syskon och berättade det tragiska som hade hänt. Som vi grät. När vi kom in på sjukhuset. Så gjorde sjuksköterskorna i ordning honom. När vi sen kom in låg han så Fridfullt och sov i sin säng. Det såg så skönt ut. Nu visste vi att han slapp och ha ont av sin reumatiskavärk och allt det andra. 

Han hade ju fått blodförgiftning, lunginflammation och vatten i lungorna. 

 

Vi har nu mycket sorg efter en man som har levt ett långt och lyckligt liv efter 88år och 2månader. Han har haft sina djur och sin gård ända in i det sista och det e något av det bästa för honom. Han har haft ett bra liv ända in i det sista. 

 

Det e mycket sorg och mycket tungt att denna mannen har somnat in. Du kommer alltid finnas i våra tankar och du kommer alltid finnas hos oss. Vi kommer alltid och lämna en plats till dig, för jag vet att du finns hos oss. 

 

Vila i frid Morfar, GammelMorfar och Kurt❤️

❤️❤️❤️❤️