nuttegulle.blogg.se

Igår flyttade den stora dottern till sin pappa för hon får inte som hon vill hemma hos mig och jag sätter stopp och säger nä.

Ja. Det e ett hårt slag under bältet för allt jag har gjort för henne och kämpat mig igenom med henne, men jag orkar inte mer. Det e sorgligt, men när det till och med går så långt att hon knuffar mig när hon ska runda mig för och gå ut då har det gått för långt för mig. Våld mot mig e inte okej. Så här står man nu. Nu e det bara till och vänta och se om gräset e grönare på andra sidan och om det e bättre hos pappa.. Det har varit ett evigt kämpande och jag har sett redan ifrån början vart det skulle leda hänn, men ville inte släppa taget om det för någonstans där inne finns ändå ett litet hopp om ifall kanske så blir där en förändring, men tyvärr inte. Jag ser och jag vet vilket håll det kommer och gå, men ingen som vill lyssna på vad jag säger och ensam orkar jag inte kriga. Jag känner mig riktigt ledsen, men det blir till och städa hennes rum och sen flyttar jag in mina saker där så slipper jag sova och bo i stora rummet. Jag kan ha mitt egna lilla krypin..

Jag kämpar vidare med mitt jobb som lastbilschaufför. Det e kul, men ett evigt kämpande för och göra alla glad och nöjda. Dock lyckas jag inte där heller. Så man blir ifrågasatt många gånger vilket e påfrestande och ångesten e ett faktum..

Mina djur då?! Jodå. Min hund e 14 år gammal. Dom senaste åren har varit tuffa för henne. Men hon e pigg och alert ändå. Men nu märker man tydligt att hon e en tant. Glömsk och stel i kroppen, men förvånansvärt pigg ändå.

Vi fick en katt förra året. En Ester. Jodå. Hon springer runt och jamar och leker. Hon kommer dock inte överens med dom andra katterna där ute, men det gör inget för då håller hon sig inne. Dock e hon inte så kellen av sig, men det kommer väl med tiden. Men så mycket dessa två djuren ger en. Mycket ren kärlek och lek…

Ja. Detta var en liten del av mitt kämpande. Det e så mycket mer, men jag orkar inte just nu. 

Kram på er alla där ute…