Passar ej in
Nu börjar det närma sig jul. Jag tycker inte alls om julen, för att den inte är den samma som den var innan fram till 2016. Det finns så många måsten nu och jag vill inte ha några måsten.
Men just idag så är jag väldigt deppi och nere. Vill bara gråta. Ju mer jag tänker ju värre blir det. Och när jag då känner ännu en gång att jag inte passa in överlag. Så om det är hemma eller på jobb, så är det jobbigt. Ja, jag kan till och med känna mig utstött.
När jag tänker tillbaka ända sen jag var liten så ville jag bli sedd, hörd och förstådd. Allt detta kommer ikapp mig nu i vuxen ålder när jag tänker tillbaka. Allt detta hänger kvar. Jag vill veta saker, varför blir det si eller så, kan vi göra något åt det så det blir bättre, varför görs det skillnad, varför får inte jag veta, varför får inte jag vara med. Jag trodde att jag hade kompisar sen småskolan 1-9, men det visade sig ganska snart när gymnasiet kom, att det hade jag inte. Dom som jag trodde var mina kompisar och ville behålla till vuxen ålder var en bluff. Jag förstod ju inte då som barn att jag var annorlund. Men ju mer tiden har gått ju mer förstår jag. Det är tråkigt och det gör ont. Vissa saknar jag än idag, andra inte. När man som tonåring inte blir bjuden på ens (kompis) fest som inte låg så långt bort där jag bodde. Det gjorde mig både ledsen, arg och besviken. Jag kommer ihåg i skolan jag slet som ett djur för och få MVG (mycket väl godkänt) som betyg. Jag gjorde båda extra projekten som man var tvungen att göra för att få det betyget, men ändå fick jag inte det. Men min klasskamrat fick det och där var bara gjort ett projekt av två. Så ledsen man blir. Så har det varit hela tiden. Jag har jobbat och kämpa, men ändå lyckas man inte och skulle man lyckas är man bara glad en kort stund, för sen får man en kalldusch av någon.
Jag får ofta höra nu när jag söker jobb eller berättar var jag gör på jobb och vilka jobb jag har haft och hur jag klarar av dom för dom är ju fysiskt tunga och du är ju inte stor. Det är något som tär på mig i längde att hela tiden få den stämpel är inte roligt. Så det kvittar vad jag gör så passar jag inte in. Jag tänker annorlunda och jag tycker annorlund. Jag försöker förklara, men det bli bara fel. Då blir det missförstånd. Nu drar jag mig tillbaka i stället. Håller mig hemma, vill inte umgås, sitter i soffan under min värmefilt, jag känner mig inte trygg längre någonstans, jag vet inte längre vad jag ska prata med folk om, jag känner mig obekväm och tycker det är jobbigt. Just nu vill jag bara ta mina saker och flytta långt långt bort ner till värmen. Där jag kan få leva mitt liv utan att någon känner mig och dessutom hitta ett trädgårdsjobb. Det hade varit helt underbar.
Ja. Jag fortsätter att jobba vidare med mig själv och sen ser jag vad som händer.
Jag får ofta höra nu när jag söker jobb eller berättar var jag gör på jobb och vilka jobb jag har haft och hur jag klarar av dom för dom är ju fysiskt tunga och du är ju inte stor. Det är något som tär på mig i längde att hela tiden få den stämpel är inte roligt. Så det kvittar vad jag gör så passar jag inte in. Jag tänker annorlunda och jag tycker annorlund. Jag försöker förklara, men det bli bara fel. Då blir det missförstånd. Nu drar jag mig tillbaka i stället. Håller mig hemma, vill inte umgås, sitter i soffan under min värmefilt, jag känner mig inte trygg längre någonstans, jag vet inte längre vad jag ska prata med folk om, jag känner mig obekväm och tycker det är jobbigt. Just nu vill jag bara ta mina saker och flytta långt långt bort ner till värmen. Där jag kan få leva mitt liv utan att någon känner mig och dessutom hitta ett trädgårdsjobb. Det hade varit helt underbar.
Ja. Jag fortsätter att jobba vidare med mig själv och sen ser jag vad som händer.
Trevlig kväll på er alla!
