nuttegulle.blogg.se

Detta året har verkligen varit turbulent. Man började året (januari) med och få en depression och sen har det fortsatt. Sak på sak har lagrats och i somrar nådde jag en pungt då jag grät hela dygnen långa ända fram till min semester i juli. Jag orkade ens inte bry mig och planera vår egen fest vi hade. Så den blev som den blev. Den slutade bra i alla fall. Vi tog vår festdag som den kom och det fick bli som det blev. 

Helgen efter vår fest var det dags för syrrans bröllop. Något av det vackraste och väl planerade bröllop får man leta efter. Detta var tipp topp från början till Slut.

Jag skrev ett brev till min läkare som sedan ordnade en tid till mig till en psykolog.

 

Vi var på ett annat bröllop i Augusti. Ett bröllop som jag verkligen vill gå på. Det e goda vänner till oss vi verkligen tycker om. Tyvärr kunde vi inte vara på hela festen då jag hade fått något i magen på fredagen. Så jag hade diarré. Jag orkade inte och Mattias hade jätte ont i huvudet. Så vi åkte hem tidigare. Idag kan jag känna att det var tråkigt att vi inte kunde vara där till slutet. Men jag tog mig till kyrkan och fick se dom.

 

I slutet på oktober kom en oväntad vändning. Helt plötsligt mådde jag lite bättre och jag hade släppt det som hade löst ut det hela från alldra första början. Jag började och bli gladare. Jag började skratt och le igen och allt kände lite lättare. 

Jag var hos psykologen i oktober för inskrivning. Och sen har jag varit där 3ggr i december.

 

Julaftonen firade vi här hemma hos oss. Det var något  helt magiskt. Vi kände oss så nöjda och glada. Så det blir nog fler gånger vi har det. Sen mådde jag inte så bra på Juldagens kväll/natt. Jag grät och grät och grät. Även likaså på Annandagen. Jag var så ledsen. Men sen började vi och sortera ut i barnens lekrum. En del leksaker ska få åka med till Loppis och säljas. Dom pengarna där blir av deras leksaker får barnen i och med det e deras saker. Vi tömde rummet så gott som på allt och sen började vi riva tapet. Alla hjälptes åt. Och ju mer man håller på ju mer slutar man och tänka på det som e jobbigt. 

 

Jag glömde och berätta att min älskade far fyllde 70år och har fått en sjukdom som ej går och bota. Vilket också tog hårt på mig innerst inne och min älskade mamma har semester för alltid. Så nu kan dom umgås och får leva tillsammans så länge som möjligt. 

Jag själv blev 30 och Mattias blev 35. Planerna till nästa kalas 2019 e i full gång redan. Vi vet inte vem vi skall bjuda, men det gör inget. Där e många år dit och man får se vem som e ens vänner vid det tillfället.

 

Ett Gott Slut och Ett Gott Nytt År 😗